| Roma said: mm jag läste runt en hel del då jag hade problem med dem och jag hoppas för din skull att det bara är virus. Men som du säger att du har skit ont och inte kan öppna munnen o röra på huvudet så låter det ju som att det är en halsböld. Men var inte orolig om de ska sköra upp så varet rinner ut så kommer du vara bedövad och jag tror knappast att det kommer göra mer on än vad du redan har. De bättre att det gör lite ont då de opererar än att det gör ont en längre tid  Men om du får vita prickar så kan det vara halsfluss eller körtelfeber eller båda. Man kallar körtelfebern för kyss sjukdomen då den sprids genom saliv. Man kan alltså även få det genom att dela glas med någon eller några. |
.... Detta tog jag från en sida där en person beskriver hur det gick till när hon punkterade:
Hur behandlar man då en halsböld, jo...
...Först får man betala en gång till eftersom man bytt avdelning. Sen får man träffa doktorn. Man blir sedan sprayad med bedövningsspray i halsen varpå en lagom grov kanyl sticks ner i den mjuka delen av gommen, lagom långt ner i halsen. Det som händer sedan är att patienten, i detta fall jag, utbrister ett "AJJJ" och pressar ihop ögonen hårt, hårt. Allt medans sköterskan och doktorn mer eller mindre tvångshåller en och smärtan är så hemsk jag tom. tar tag i doktorns arm. Sen börjar man gråta och hosta blod. Mitt i detta säger doktorn att hon nu ska bedöva? Bedöva, vad gjorde du nyss då? Jo se det var bara en punktering.
I detta läge har det arbetats upp en skräck för doktorer med kanyler men sitter snällt kvar medans det återigen trycks in en kanyl i halsen på mig. Skriker "AJ AJ AJ" men inte slutar de för det utan tvångshåller och kör in kanylen lite djupare. Doktorn menar nu att det snart kommer sluta göra ont men det var klar lögn. En skalpell kommer nu fram mot livrädda mig. Det känns inte när hon skär, hon kanske hade rätt i att det inte skulle kännas mer. Men sen kommer tången fram. Som trycks in, fullkommligt pressas bortom all begriplig smärta. Jag skriker rakt ut. Försöker samtidigt göra som tillsagt att andas. Tårarna rinner och sugen kommer fram, jag börjar hosta blod och var trots att doktorn sagt till att jag inte fick göra det. Efteråt sitter jag och skakar och spottar blod och slem. Det gör ont. Så ont och tårarna rinner. Man kan tro att det är över nu men i morgon ska jag tillbaka för att kontrollera att snittet inte läkt igen, om det har det så kommer de troligen upprepa samma behandling. Om, så vet jag inte vad jag gör, det gör ont, åh så ont.
Och så finns det massa kommentarer om hur alla säger det var det värsta jag har gjort i mitt liv.
